eee

Juryns motivering: Marcus Burman har att äkta engagemang för sin sport där han delar med sig både av sin värme och sina kunskaper till sin omgivning. För varje år tar han ett stort kliv framåt i sin domarkarriär men aldrig på bekostnad av någon annan. Marcus Burman är Årets Domare 2011.

 Marcus Burman är 23 år, född och uppvuxen i Östersund där han fortfarande bor. Han började med hockey redan när han var sex år gammal och spelade under flera år. Han var duktig och kom in på hockeygymnasiet. Marcus blev även uttagen till TV-pucken.

- Men jag kände att min utveckling som domare gick snabbare, säger Marcus som började döma när han var 12 år och gick sin första domarkurs i 15 årsåldern. Därför sadlade han om till domare för ett par år sedan.

Den senaste säsongen dömde Marcus Burman runt 60 matcher. Han åkte runt till hallarna i Norrland flera gånger i veckan. Det var både matcher med de allra yngsta och ändå upp till division ett. Han får mycket uppskattning för sitt omtänksamma och hjälpsamma sätt samtidigt som han trots sin unga ålder är en mycket respekterad domare.

- När man dömer de yngre spelarna handlar det om att lära dem hur spelet fungerar, man blir mer av en lärare. När man utvisar någon måste man förklara tydligt varför det blev utvisning. Det är roligt att se hur snabbt de lär sig.

På elitnivå är det förstås mer allvar. Spelet går snabbare, är tuffare och som domare gäller det att vara snabb i tanken. Marcus förklarar vikten av att hålla den den fysiska skärpan under spelet, då blir det även lättare för psyket att hänga med.

Som spelare kan man ju slappna av ibland under spelet men en domare måste ju vara 100% närvarande hela tiden. Hur klarar man det?

- Precis, om man slappnar av och missar något får man veta det... Men man hittar sina luckor där man vilar mentalt, där man bevakar, tittar och observerar. Fast när det brinner till gäller det förstås att vara med.

Samma regler gäller på isen som det gör i det rättsliga. Alla är lika inför lagen. Tullar man på det är man genast ute på djupt vatten, menar Marcus som aldrig haft svårt att separera roll och prestation.

- Som domare har jag en roll, sen när jag bytt om är jag Marcus. Även om en del kan ha svårt att köpa det.

När Marcus började fick han bra stöd av omgivningen. Främst av mer erfarna domarkollegor som gav honom råd. De personerna har han fortfarande god kontakt med. Han tycker det är väldigt viktigt att man coachar och ger varandra feedback. Då utvecklas man både som domare och människa. Det är när man höjer sin lägstanivå man utvecklas som bäst.

- Jag tycker att Marcus visar ett engagemang och verkligen brinner för det han gör. Han är ett gott ansikte utåt för de svenska hockeydomarna. Han är också ett gott exempel och en god förebild för andra unga människor inom sporten, säger en av många röster om Marcus.

Hur tror du att andra skulle beskriva dig som person?

- Många skulle nog vilja beskriva mig som lyhörd, lojal och en som har en viss pondus. Sen är jag genomsnäll och värnar om alla människors lika värde.

Vad är det roligaste med att döma?

- När det drar igång en trumma på läktaren och det blir liv och rörelse i hallen. När man känner lite press från läktaren, då trivs jag. Sen gillar jag situationer där publiken är enögd och tycker man gjort fel - fast själv vet man att man har dömt rätt. Det triggas jag verkligen av!

En häftig upplevelse var kändismatchen i Brunflo i vintras. Marcus fick då äran att vara linjedomare i en match där spelare som Peter Forsberg, Börje Salming, Bengt Åke Gustavsson och Mats Näslund fanns på isen.

Har du några förebilder som domare?

- Många domare är bra men jag försöker skaffa min egen till och inte kopiera andra. Marcus Vinnerborg som kommit till NHL tycker jag har gjort det grymt bra. Det har betytt mycket för svensk domarkår.

En domare måste vara trygg i sig själv. Ibland blir det fel, "so what", livet går vidare. Det går inte att gräva ner sig i felaktiga beslut, säger Marcus.

- Jag tror också man måste kunna ta folk och anpassa sig efter olika situationer. Här i Östersund dömer man ofta samma lag vilket gör att det blir en nära kontakt med spelarna. Den kan vara mycket värd när det blir allvar. En domare ska vara ”skön” ha ett skönt kroppsspråk och en avspänd ledarstil. Man ska se att det är en trygg Marcus som dömer.

Marcus har höga ambitioner med sitt dömande och vill komma så långt det bara går. För att utvecklas behöver han gnugga regler, träna sin fysik och skaffa sig mer rutin. 

- För varje år utvecklas man som människa och det tar man med sig in på planen.

Idrotten är generellt dålig på att behålla de som slutar, tycker Marcus. Den måste se till att fler av de spelare som slutar som aktiva fortsätter som ledare, domare eller engagerar sig på annat sätt i föreningen. Han tycker också att hockeyn måste bli bättre på att nyrekrytera domare.

- Vi måste bli jättemycket bättre på att nyrekrytera domare. På ungdomsnivå kan man visa att det finns en annan väg inom idrotten där man kan vara verksam som domare. man behöver inte bara spela. Ge dem lite olika verktyg att lägga i sin verktygslåda. Ingen kunskap är tung att bära så mer utbildning,  avslutar Marcus Burman.

Svenska Spel och Coachen gratulerar Marcus Burman till priset som Årets Domare 2011!