eee

Juryns motivering: Med ett stort handbollshjärta som rymmer både engagemang och värme lyckas Michael Löfborg från IK Sävehof få alla i klubben att känna sig välkomna.  I hans ögon är alla stjärnor. Michael Löfborg är Årets Manliga Ledare 2009.

Michael Löfborg är 45 år och bor i Partille med sin fru och dotter. Han har varit Sävehof troget sedan han började spela med klubbens D-pojkar 1975. Redan som junior började han som tränare och efter att han avslutat den aktiva karriären har han verkat som ledare i Sävehof sedan dess.

Idag är han ledare för flickor -95 och -99 vilket innebär träning sex dagar I veckan samt match på söndagarna. Det blir alltså inte mycket tid över för annat än handboll för Michael.

Det som driver mig är passionen till barnen förklarar han. 

-Man får så mycket tillbaka av dem. Det är många gånger det kan kännas jobbigt att gå till träningen, speciellt nu på våren när man varit igång så länge. Men det släpper man när man kommer dit och ser all glädje som finns hos barnen. Både de stora och de mindre. Att få se dem utvecklas och få självförtroende är värt så mycket.

Vilka egenskaper har du som gör dig till en bra idrottsledare?

- Jag får barnen att lita på mig. Säger jag att de kan en sak så tror de det själva också. Jag har en förmåga att få barnen att göra det jag vill att de ska göra.

Att alltid vara ärlig är viktigt för Michael, både när det gäller något postivit eller negativt och han anpassar sig efter barnens utveckling.

-För de mindre är jag kanske mer en rolig kille men där de äldre är jag mer en ledare. Huvudsaken är att alla barnen ska känna sig okej men också att jag gör det.

För Michael är det viktigt att man tränar på ett effektivt och diciplinerat sätt men att man samtidigt kan skratta och ha skoj. Han finns alltid där för gruppen och ser till att det är en bra stämning i laget.

Hur gör du för att göra det roligt för att lära ut?

- Jag kan plocka ut 2-3 spelare i laget som är starka i psyket. De brukar jag hacka lite retsamt på och de får såklart hacka tillbaka. På så vis skapar man en lättsam stämmning där jag bjuder mycket på mig själv. Jag kan till exempel satsa allt jag har på att skjuta stenhårt I krysset på en övning. Missar jag och alla skrattar, så bjuder jag gärna på det. Huvudsaken är man hittar en gräns för hur högt man kan gå. Om jag retsamt skryter och säger att jag är bäst i världen är det garanterat några som säger emot.

För Michael spelar det ingen roll om ungdomarna han tränar kommer att bli stjärnor eller lägger av när de inte längre platsar. Det viktigaste för honom är att de har roligt på vägen dit och att de utvecklas som personer genom idrotten. Han vet att alla barn växer och utvecklas i sin egen takt.

I  varje barn finns det en liten stjärna. Kanske kan han inte utveckla barnen så att de blir stjärnan på planen, men i hjärtat kommer alla känna sig som en stjärna enligt Michael. Han lägger därför ner samma tid på "stjärnan" som på den lilla personen som gömmer sig i hörnet av planen.

Hur gör du för att alla ska känna sig bra och trivas. Inte bara “stjärnorna”?

- Jag har ganska stora grupper med 30-40 spelare och jag vill försöka hinna skälla på och berömma varje spelare varje träning och jag lägger lika mycket tid på alla oavsett vem det är.

Detta kanske inte varit så populärt bland föräldrar till bättre barn, medger Michael.

- De som inte är lika  begåvade ska kunna bli domare, ledare eller supportrar till klubben. Alla ska ha roligt och få ut något av handbollen. Stjärnorna kommer alltid fram i  en stor klubb som Sävehof.

Ett exempel Michael engagemang var när en av ungdomsgrupperna hade kommit upp i en ålder när de var dags att separera grupperna så att de bättre fick sin chans och att de barnen som bara vill "spela och ha skoj" får göra detta i en annan form. Det tråkiga med detta var att ingen ledare inom klubben ville ta hand om den "andra gruppen" eftersom dessa inte ansågs kunna komma någonstans inom handbollskarriären. Michael som vid detta läget hade trappat ner lite efter att han hade fixat iordning en annan problemgrupp såg inget problem med att ta på sig ännu en grupp. Det var mer som en självklarhet för honom.

Jag ber Michael plocka fram något ögonblick som betyder lite extra.

- De finns nog inget enskilt sådär, men första gången ett barn gör mål  är alltid lika roligt varje gång. För barnen är det så stort! De glömmer världen och tittar på mamma och pappa uppe på läktaren!

Har du några tips du vill dela med dig av till andra ledare?

-Var ärlig och ha roligt själv. Har du inte roligt själv är det dags att sluta. Det är för många tränare som gör det för sin egen skull och bara vill nå resultat.  Sådan är inte jag.

Coachen och Svenska Spel gratulerar Michael Löfborg till utmärkelsen Årets Manliga Ledare 2009!